19 februari kl 15.55

Limelight fick många nya erfarenheter och upplevelser under gårdagen!

Vår uppladdning började redan 04.30 då tjejerna väcktes inför det officiella träningsåket. Därefter tillbaka till hotellet för frukost och vila.

När vi kommer tillbaka ishallen för tävlingsåket på eftermiddagen möts vi utanför tävlingsarenan av en mängd högljudda supporters.

Vi trodde först att det var Britney Spears som kommit till stan, men vi hörde att de skrek "Limelight" och förstod att så var inte fallet ;-)

Hallens miniis hade omvandlats till warm-up area där körde tjejerna alla sina uppvärmingsdanser med stor energi. Alla var toppladdade!

Sen var det dax at gå in i omklädningsrummet och får sig klänningar, skridskor och sista sminket.

Lite för snabbt blev det vår tur att gå ut till vårt tävlingsåk, tur vi har föräldrar på läktaren som rapporterar hur tidsschemat hålls!

I hallen möts vi av ett öronbedövande välljud från läktaren. Fundersamt börjar vi återigen leta efter Britney...

Då hör vi att det skallas "Limelight". Lite skakigt drar vi djupt efter andan och ställer upp vid sargen. 

Tjejerna genomför under press ett mycket bra åk!

Någon liten böj i linen, lite trångt i passeringen och lite annat småtrassel. Men en stor prestation genomförs och alla står på fötterna. Vi får säsongens bästa komponentpoäng och ha tio poäng till tvåan.

När tjejerna kommit av isen far blickarna lite förvirrat runt i ishallen igen, var hon inte här ändå den där Spears...

En mängd fotografer har flockats kring OSS och vi inser att Britney faktiskt inte är här!

Prisutdelningen inleds med att tjejerna tillsammans med den svenska flaggan radar upp sig och tackar publiken.

Efter att de fått sina medaljer och vi har njutit av att få sjunga vår nationalsång så slår det till igen!!! Papparazzis överallt!!! En mängd kort tas i alla möjliga kombinationer.

Det är nästintill kaotiskt i vårt omklädningsrum efter prisutdelningen och vi kommer omtumlade upp på läktaren så småningom. Resten av tävlingen ses därifrån och alla tyckte detta var kul och vi hade trevligt.

Vi firar vårt GULD stort och dagens middag består av pizza som en mycket hjälpsam och trevlig italiensk funktionär har hjälpt oss att telefonledes beställa på grund av rådande språkförbistringar. Pizzorna levereras av två luttrade föräldrar på grund av att leverantörens vespa inte har kapacitet för 28 pizzor!

Mycket trötta kommer vi hem efter midnatt och tror att vi ska somna, vilket visar sig vara helt fel!

Våra strålande tränare försjunker djupt ner internets fantastiska möjligheter att analysera poäng och åk sedan några år tillbaka, inte bara Limelights...

Våra lagledare kommer till samma nivå som 23 trötta och lyckliga åkare, de lyckas dock dela ut lite youghurt och annat ätbart till våra ständigt hungriga tjejer.

Efter en stund kommer alla åkare till ro, lagledarna fortsätter på nyligen inslagen bana, coach and coach är fortfarande djupt försjukna i skating skills, interpretation, performance - totalt okontaktbara!

Så småningom somnar även lagledare och tränare av ren utmattning.

Söndagen börjar med att fira Carins femtonårsdag.

Efter lite språktrassel fick vi låna en fin bricka i köket, frukostbuffén fixade till frukosten med favoriten - bacon, som tur var hade Lotta köpt ett ljus som hon lånade utt till detta tillfälle. Ljuset är mycket fint - det skiftar i regnbågens alla färger ;-)

Carins lillasyster och mormor hade sett att det fanns några födelsedagespresenter. Vi samlar ihop ett trött lag och vi uppvaktar Carin på sängen.

Dagens frukost var ytteligare en höjdpunkt på vår resa, alla fick äta vad de ville vilket innebar olika kombinationer av Nutella, marmelad, kakor, croissanter och annat gott. Sockernivån steg snabbt!

Vi fortsätter med väl förbredd analys av poäng och gårdagens åk - denna gång med laget.

Alla vi som är i Milano vill tacka:

- Vår supertaggade hejarklack som rest hela vägen från Sverige för att under 3, 5 minuter hjälpa fram oss

- Petra Tyrbo, vår lagledare från Svenska Konståkningsförbundet, som följt oss under tävlingen, peppat oss och varit ett stort stöd

- alla ni där hemma i Sverige som tagit er tid att via blogg, Facebook, sms och på annat sätt följt vårt äventyr och hållet era tummar